Söndagsfika

Det var ett fantastiskt väder när vi träffades vid klubben på söndagsmorgonen. Konstigt nog var vi bara 5 stycken, Bianchin, Fondriesten, Andreas, landslagsmannen och Christian var tillbaka efter ett längre uppehåll. Dock hade han inte fått sin nya Casati än. Vi är så nyfikna.

Vi bestämde oss för att köra grupp 2 rundan och Christian skulle hänga med så länge det gick. Det gick till strax utanför Dalby. Där tog han med sig Fondriesten och landslagsmannen hemåt. Jag och Andreas fortsatte mot Dalby och Veberöd där vi tog en fika. Vid fikat berättade Andreas om sin resa till Alpe du Huez i somras som han cyklade uppför på 1 timme och 7 minuter. Pantani gjorde det väl på 36 minuter på sin Bianchi. På vägen hemåt blev Andreas lite trött och jag fick dra ned på tempot. Spurten mot Kvarnby var som att stjäla godis av ett småbarn. Hursomhelst så var det en trevlig runda. Michelin Prorace2? Nja jag vet inte riktigt.

Cykling är en materialsport

Efter söndagens punktering hade jag inte hunnit lägga på nya däcken på mina Fulcrum Racing 1 hjul, istället blev det att plocka fram mina Shimano 500, skulle tro att de väger 500 gram mer och slangen som jag har på dessa är nog dubbelt så tunga som på Fulcrumhjulen. Det kunde ju bara sluta på ett sätt, att man skulle bli avhängd. Särskilt som grupp ett bestod av Benjamin, Peter, Per, Lars T, Fredrik, L-G och också jag med mina tunga hjul. Men jag stretade mot ganska bra. Det dröjde ända till Minnesberg innan vi blev helt avhängda, framförallt beroende på att Per, Lars, Peter och Benjamin inte hittade vägen och stannade vid varje vägskäl. Sen körde vi skilda vägar innan vi körde tillsammans från Almåsa tillbaka till klubben. Överraskande blev det inte mycket motstånd vid spurten upp mot kyrkan och den sopade jag hem i överlägsen stil. När vi kom tillbaka var två från grupp två kvar varav den ena hade synat asfalten.

Det var nog en av årets hårdaste träningar. Så jag får nog se till att lägga på nya däck på Fulcrumhjulen så att man slipper ta i så jävla mycket som jag gjorde idag.

Marcus är en klant

Benjamin har varit på mig nästan hela säsongen om att man kan ju inte köra med Supersonicdäck på träning. -Du kommer punktera, har han tjatat om och om igen. På continentals hemsida står det att man absolut inte ska köra med dessa däck på träning. I Cykelcitykatalogen står det att de inte är punkteringssäkra, inte slitstarka men jävligt snabba och jävligt snabba har de varit fram till i söndags då de var så slitna att corden hade slitits ut och man såg slangen, det hade ju Marcus inte någon koll på när han skulle ge sig ut på söndagsrundan med Bianchin.

Det var en lite udda konstellation som samlades vid klubben. Jag, Petter, Örjan Benjamin en från grupp tre och tre stycken MTB-cyklister som inte ville köra i skogen efter som de inte ville skita ned sig. Jag trodde att det var grejen med att köra MTB men tydligen inte. Vi hängde av MTB-cyklisterna innan Östra Kattarp och sen kom min punktering efter Mölleberga. Efter att ha lagat punkteringen på under 5 minuter och konstaterat att däcket knappast skulle hålla så fick jag vänd hem och sortera tvätt och dammsuga istället. Det kan man ju också göra.

Per är helt galen

Det var nog tolv stycken som rullade iväg ifrån klubben i den sköna tisdagskvällen. Vi blev bara fyra stycken i grupp ett eftersom en del startade tidigare. Fredrik var klädd i sin väldigt svåra rosa tröja som han hade köpt i Italien där han också hade cyklat uppför Passo di Stelvio. Jag är inte ett dugg avundsjuk. I alla fall över till Per nu. Han var ju helt galen. Drog ifrån uppför varenda backe utan att han ens tog i och på platten orkade man knappt gå förbi honom när man skulle gå upp och dra. Anja Gatu skulle noga hävda att hans blodvärden inte är helt riktiga om visste vem Per är. Tack i alla fall för draghjälpen under dagens pass.

Här är jag bara lite trött.

Så här blev det i siffror och grafer.

En bra söndagsrunda

Det blev en bra söndagsrunda. Vindstilla, lite duggregn på slutet, 96 kilometer och en klunga bestående av André, Jörgen, Camilla, Örjan, Lars-Göran och Bianchin. När spurten drogs upp utanför motorstadion släppte Bianchin och Jörgen iväg de andra eftersom ingen av oss ville ta luckan som blev. Det kan ibland vara viktigare att inte Jörgen får vinna än att komma tvåa, så resonerar ju Valverde och Bettini så det gjorde vi också.


Det var en ganska platt runda men backen i Södra Sandby är ganska hård och vart Jörgen hade 70 km i timmen förstår jag inte riktigt. Själv hade jag ett max på ca 53 km/h. Tack för sällskapet.

En halv tisdagsträning

Ibland hinner man inte riktigt ut till Husie och starten av träningsrundan då kan man ju åka rundan baklänges och försöka träffa de andra ändå. Det gick i tisdags när jag träffade en grupp cyklister i Svedala. Vår landslagsåkare hade svarta strumpor som vanligt (bedrövligt).Till hans försvar så har han ju ett par väldigt svåråtkomliga byxor.

Benjamin undrade om Bengt hade ställt ut några fler hjälpryttare längs vägen, men vi såg inga fler. På vägen upp mot Almåsa och Östra Kattarp spräcktes en spurtsugen klunga upp rejält och Benjamin lyckades slå Bianchin med en hårsmån. Skam vore väl annars eftersom han hade varit på träningsläger i Italien under två veckor han klagade dock på omställningsproblem ifrån 35 grader till bara 16-17 grader i Sverige. Min träning såg ut ungefär så här.

Tisdagsträning för Bianchin

Trots att det hade blåst storm hela dagen kom det tretton stycken och mötte upp Bianchin på tisdagsträningen. Eftersom vi är lite rädda för att få vind på näsan bestämde vi att köra lite spurter på Elisedal, Bianchin lyckades vinna en riktig långrökare. Micke vann inte en enda trots flera allvarliga försök. Kan bero på för långa vevarmar, för dåliga hjul eller att han helt enkelt inte är bättre än så.

När Anders hade tröttnat på att spurta och vi hade haft lite syjunta bestämde vi oss för att cykla en liten bit ut omkring Bokskogen. När det drogs upp till spurt innan Kvarnby lyckades Micke till Bianchins stora förvåning vinna trots ett erbarmligt uppdrag av hans lagkamrat. Bianchin blev tvåa med en ryttare som hade lätt krampkänning. Mest glädjande med dagens runda var att alla hade vita strumpor även om det var väldigt tveksam längd på två par, ett par alldeles för långa (L-G) och ett par alldeles för korta (Camilla). Vad som var en mer bedrövligt var att Bianchin ryttare hade valt att ha knickers, han får väl för helvete ta och bita ihop lite trots den hårda vinden.

CS 600:an visade att det tydligen är det lite backar på Elisedal, att jag nådde min maxpuls när jag vann spurten och att jag bara kom upp i 53 km/h som max i Bokskogen.

Träning med grupp 3

Att träna med grupp tre kan också vara träning. Det innebär bara att man får dra hela tiden, att man får vänta efter backarna och att det är lite mer orakade ben i klungan. Min CS 600 registrerade i alla fall detta under dagens träning, Backarna vi körde uppför var den där lilla backen mellan Hyltebjär och Lilla Svedala och sen körde vi uppför Minnesberg också. Snittet blev kring trettio och Stig tänkte köpa ny dator eftersom han ville rama in sin cykeldator som aldrig nånsin hade visat så hög snitthastighet.