Gott nytt år!

Gott nytt år alla bloggläsare! Nästa år ska jag cykla runt vättern på 8 timmar.

Konstigt

Ibland när man sitter på Ergometercykeln och kör sina intervaller och lyssnar på Glasvegas, som nog gjort den bästa skivan från Glasgow sedan Belle and Sebastian var bra, så kan det ju faktiskt bli ganska tråkigt mellan varven. Det är ju inte direkt som på Bianchin. Men när jag skulle köra årets sista pass uppenbarade sig i alla fall något utanför fönstret som lättade upp stämningen. I ett fönster i en lägenhet mittemot mitt gym stod det en man i bar överkropp och lagade mat. När han inte stod och rörde vid maten gjorde han något som kunde liknas vid luftbowlingslag. Han kan också ha tränat inför kubbsommaren 2009 och försökte efterlikna strandförhållanden med bar överkropp och stekande värme från spisen. Jag har försökt att markera var han befinner sig.

Bianchins ägare på annandagsbandy

Innan jag flyttade söder ut ägnade jag mig åt den, precis som cykling, mycket ädla sporten bandy. På annandan var det match mellan motala och vetlanda. Mitt kära ifk blev bortdömda och vetlanda vann med 4-2. Dock var innehållet i min goda vän arvids bandyportfölj väldigt gott.

Nya starten och målet

Så här såg den nya starten till Vätternrundan ut på juldagen. Dimman och snön låg tung och kylan var brutal och kortbyxor, kortärmat och nyrakade ben kändes väldigt långt bort.

Där borta i dimman ligger målet fortfaranade kvar på samma ställe.

Eftersom starten 09 ska ligga söder om målet kommer det att betyda att man inte längre kommer cykla Vättern runt, utan bara nästan Vättern runt. 2008 var alltså sista Vätternrundan.

Årets sista runda?

Det kan ha varit årets sista runda idag, eftersom jag ska upp till Motala och reka den nya startplatsen på nästa års Vätternrunda över jul, men vilken runda det blev.



Jag bestämde mig för att köra samma runda som förra helgen, fast åt andra hållet. Vilket skulle betyda att jag skulle få motvind rakt upp i fejat de sista 25 kilometerna.



Som tur var fick jag sällskap av den här, som det skulle visa sig, väldigt åkstarka triatleten vid Arrie.





På den fint asfalterade rakan upp Sturup matade han på i 50 kilometer i timmen, jag som hade tänkt att ta det lugnt idag fick ligga efter som en vante typ hela rundan. Han släppte bara upp mig korta stunder för att göra mitt dragjobb. Det är alltså såhär det är att vara Christian Burri.


Vi skildes åt vid Oxie och den sista milen hem sved rejält i benen men det går ju över.
När jag kom hem var jag så här glad. Notera särskilt snoret som hänger ner från näsborrarna

Vinterbianchin

Nu har jag lyckats få vinterbianchin helt funktionsduglig, efter att skruvat lite på vajerspänningskruvarna så fungerar den som en klocka på alla växlar. Så nu sitter det Ultegra -och 105-delar på den istället för Sora.

Jultomten kom igen

Jultomten kom igen, den här gången kom han med en ny Bianchitröja. Den förra fick jag lämna till försäkringsbolaget efter påkörningen förra året. Den här är dock en storlek mindre än den förra så jag får hålla igen vid julbordet i år. Jag fick tröjan av, håll i er nu, svärmor.
Dessutom fick jag en burk Assos-creme av min kära sambo.
För er som är oroliga över innehållet i glaset så är det saft. Vi brukar dricka det i vinglas hemma hos oss.

Söndagsrunda

Jag lyckades äntligen ta mig iväg på klubbträningen. Tyvärr så skulle jag bli tvungen att vända hem lite tidigare på grund av ett väntande julbord på Svaneholms slott. Det var gott. Väl framme vid klubblokalen avkrävdes jag uppvisande av strumpfärg. Vad trodde dem? Jag cyklar alltid med vitt utomhus.
Jag har länge funderat på hur Mårten gör på vintercyklingen, ni vet han som alltid har på sig mer kläder än alla andra. Åker han omkring som någon Michelin-gubbe eller cyklar han ute alls? Såhär såg han i alla fall ut. Helt okej om ni frågar mig.


Cyklingen då? Vi var sju stycken som begav oss iväg i den skånska snålblåsten, jag, Petter, Jörgen, Mårten, L-G, Camilla och Micke. Det var ganska skönt att ligga i klungan i motvinden ut genom bokskogen. När vi kom fram till Eksholm svängde jag av ner mot Holmeja och Norrskog för att cykla över Svedala själv hem. Hemåt var det medvind och cykeln kändes bra trots att de lättaste växlarna inte fungerade.

Cykelmekandet gick sådär

Efter att ha lagt på de nya cykeldelarna på fincykeln så var det ju dags att lägga på de överblivna delarna på vintercykeln så att den blir lite roligare att trampa på. Dessutom kommer den att bli tiodelad istället för Shimano Soras 8-delade tröskverk. Så här långt gick det ju bra.


Det var bara det att Astrid tyckte att hon skulle Lussevaka på följande sätt, med att kräkas, så att istället för att skruva på Ultegra och 105-grejer på vinterbianchin så fick jag ta hand om Astrid istället.
Har inte barnet någon mor frågor sig väl en del? Hon var på krogen och drack öl.

Som tur var så lyckades jag få ihop den kvällen efter så söndagsrundan var räddad. Dock visade det sig att att jag inte kunde få upp kedjan på 23 och 25 drevet därbak men dem använder man ju ändå inte så det gjorde inget.

Ibland kommer tomten tidigt

I år kom han med ett par nya växelreglage, framväxel och bakväxel. Det kommer att bli snyggt på Bianchin.

Glögg hos Battaglinin

André hade bjudit hem till glögg och det är ju trevligt.
André har ett mål med årets Vätternrunda, han tror nämligen att Battaglinin ska cykla snabbare än Bianchin. André, det kan du glömma, det kommer inte att hända. André har fått för sig att han ska värma upp med att springa Göteborgsvarvet innan Vätternrundan. Jag vet inte riktigt om det nu skulle vara en bra uppladdning, varför springer då inte hela startfältet i Tour-de-France Stockholm marathon. Tänk om och gör rätt istället, fast å andra sidan har han ju bokat in sig på en cykelresa till Italien i april så jag kanske borde vara lite orolig.


Annars stod Battaglinin fint på väggen i hans lägenhet.


För Andrés skull så hoppas jag att han inte förväxlar Assoskrämen med tigerbalsamburken.

Nya strumpor, inget kaffe & ett gäng långsamma cyklister

På grund av det urusla vädret de senaste helgerna har jag ju inte kunnat prova mina nya, fina vita Bianchi-strumpor i skarpt läge. Men idag var det dags, dom satt som gjutna på foten. Dock var de nog lite för tunna för det här vädret.
Jag hade tänkt att cykla ner till Aldo i Skanör eller om det ligger i Falsterbo jag lär mig aldrig vilket som är vilket och dricka en enkel espresso, men när jag kom fram öppnade de inte förrän om tio minuter och jag hade inte någon lust att stå och vänta ute i kylan, så jag fick klara mig utan svart bensin.



På vägen hem mötte jag ett gäng cyklister som cyklade väldigt långsamt. Distansträning tror jag att de kallar det, slött är också ett annat ord.

Så här ska det se ut

När jag var ute i det härdande vädret i lördags, 10 min/sek och regn, stannade jag förbi Höllvikens cykelaffär och köpte ett par nya vita strumpor. Dom ska jag nog ha på mig när jag går i mål i Motala kvart över elva den 13 juni nästa år.

Bianchichristian blev Casatichristian

Som vi har väntat sedan den olyckliga kvällen i somras när vi hade hängt av Christian och hans bianchi blev skrot i en korsning i Oxie. Det började ju faktiskt nästan bli lite löjligt, nästan som Jesus, vi hade alla hört om den, men inte sett den. Så stod den där återuppstånden i klubblokalen och den var faktiskt otroligt snygg trots att det inte längre är någon bianchi som Christian cyklar på. Fast nu är det ju upp till bevis, har man en sådan cykel kan man ju inte längre ligga bak i klungan utan att gå fram och dra. Tyvärr så gör inte mina suddiga bilder cykeln rättvisa.

Marcus vann - äntligen

Efter att fått ordentligt stryk av Petter i Skånetrampar-tävlingen, tyckte min chef att vi skulle ha en egen cykeltävling på jobbet. Den lyckades jag i alla fall att vinna trots att min kollega Magnus gjorde ett tappert försök att slå mig. Här får jag ta emot första prisför att ha vunnit i oktober månad. I skrivande stund leder jag också för november. Vi får se om det blir något motstånd i framtiden.

Solbrännan

Ibland när jag inte kan vara ute på Bianchin och fixa till min solbränna brukar jag ta på mig cykelkläderna och gå ut i mina föräldrars trädgård och sola lite i dem. Jag ber om ursäkt för färgen på strumporna.

Årets besvikelse

Årets besvikelse måste nog vara Anders nya högprofilshjul och för den delen också Jörgens. De må vara snabba och lätta men man vill ju att de ska låta som ett par sådana också. När Anders glider upp bakom en låter det ju ingenting till skillnad från Peters cosmic carbon. Så ska ett par hjul låta. Anders borde kräva pengarna tillbaka.

Lördagscykling

Egentligen hade jag tänkt hänga med Team Soldes lördagsrullning men klockan tio var jag redan färdigäten, färdigklädd och redo för att ge mig iväg, så vinterbianchin och jag gav oss av själva.


Vi körde ner mot Vellinge, Kämping, Höllviken och ut och vände i Skanör-Falsterbo. Vid Kanalkiosken blev Bianchin lite hungrig och vi åt en baguett och drack lite svart bensin.


Man märkte att det var lite skillnad på utbudet vid kiosken här beroende på vilken kommun man befann sig i. Där man gjorde reklam för sin caffelatte. Det gör man inte i Svedala.

På vägen hem mötte jag Team Solde på sina nya fina Cervelos. Mest imponerande i den klungan var dock mannen i världsmästartröjan. Han hade bara knickers på sig. Det hade jag också, bara det att jag hade ett par överdragsbyxor över. Det var i alla fall inte Mårten.

Monarken

När jag inte cyklar på mina Bianchis brukar jag cykla på min Monark. Dessutom har min bostadsrättförening en Monark i gymmet.

Monark och Bianchi ingår ju trots allt i samma företag så det får väl vara OK att cykla på något annat än en Bianchi.

Hursomhelst så cyklade jag 61 km på den vita Monarken häromdan. Det tog 103 minuter och som mest var jag uppe i 400 watt.

Spurten om femte plats

Så här snabb var Bianchin vid spurten om femte plats vid klubbens inofficiella KM.

Då ska man veta att Mickes kamera (som jag helt fräckt snott bilden av) verkade vara väldigt hi-tech och borde fått en skarpare bild om jag cyklat saktare.

Raggarbianchin

I det sköna söndagsvädret åkte Bianchin till svedala och gjorde sitt för att hålla raggarkulturen levande. Dock blev det bara kaffe.

En skön höstdag

Det måste vara så här proffsen känner det på hösten, man ringer upp sin läkare och säger att man inte har tid att komma och lämna in något blod som ska bearbetas eftersom man istället ska ge sig ut på en skön cykeltur, inte för att man måste utan för att det är så jävla skönt. Själv lämnade jag in dottern till hennes pedagogiska verksamhet och höstdagen till ära så gav jag mig ut med vinterbianchin. Vägen från Malmö blåste det en skön medvind i ryggen, men tyvärr så kändes det som jag satt lite för lågt så jag fick stanna och höja sadelstolpen lite. Lite senare upptäckte jag att det var lite problem med framväxlarna. Jag kunde inte växla ned till lilla klingan där fram. Jag som hade tänkt att köra Slimminge. Det går ju inte riktigt utan liten klinga så jag fick tänka ut en ny runda utan sköna, långa, sugande backar. Istället passerade jag Sturup och kollade lite på flygplanen. Sen blev det kebabtallrik i Genarp. Det var en bra dag på cykeln.

Vinterträning

Nu när höststormarna har börjat och man har bytt ut Bianchin mot den andra bianchin så är det ju i ärlighetens namn inte alltid så där jätteskönt att ge sig ut på långa distanspass i spöregn. Som tur är har vi motionscyklar på jobbet som vi får använda på arbetstid. Tydligen ska det bara vara en timme per vecka men jag vet inte riktigt, cyklarna måste ju användas ordentligt annars rostar de ju. För det mesta har jag också sällskap av min kollega Magnus som konstigt nog också har en Bianchi, dock är hans grafitgrå. Magnus cyklade runt den där sjön som egentligen är för lång att cykla runt på under 10 timmar i somras. Jävlar vad det ska svettas i källaren på Lorensborgsskolan i vinter.

Klubbmästerskap

Det var KM ikväll och jag sög fett. Egentligen så var det ju väntat eftersom jag varit kraftigt förkyld i över en vecka. I alla fall så gick det ju ganska bra till en början mest beronde på att tempot var väldigt lusigt. Men sen small det till och jag hade ju inte en chans att gå med när medaljplatserna skulle avgöras utan jag fick nöja mig med att spurta om femteplatsen. Den lyckades jag ju i alla fall vinna. Vann gjorde Peter vilket inte var helt oväntat och Mårten blev tvåa trots att han hade både vintervantar och skoöverdrag, så kallt var det ju inte. Själv körde jag orakat på benen, det ska jag nog inte göra igen.

Klubbmästaren

Bianchin var trött idag

Jag är sjuk

Inte nog med att jag varit förkyld i en vecka , nu har jag blivit riktigt sjuk eftersom jag färgmatchar min slang med min styrlinda. Den syns ju inte men det känns skönt att veta att de finns där under mina däck.

Ringencyklister

Jag cyklade ikapp den här Ringencyklisten i lördags. När jag hade cyklat förbi honom la han sig på min rulle utan att säga ett ord i 10 km. Ska det vara så? Kan vara så att han inte orkade mer än att hänga med i mitt tempo? Eller var han bara otrevlig?

Kylig tisdag

Vi blev bara sex stycken som begav oss iväg denna kyliga tisdagskväll en lite kortare runda. Grupp ett och grupp tre körde gemensamt en bit men sen knäckte vi Bengt i backen upp mot Torup så vi delade upp oss i två grupper. Eftersom vi i grupp ett körde en liten omväg över Lilla Mölleberga så lyckades vi komma ikapp grupp tre vid Kvarnby. När det sedan drog ihop sig till spurt upp mot kyrkbacken så kom en jävla övningskörare och störde, annars hade jag lätt tagit Peter.

Grupp ett kör iväg.


Grupp tre kommer ikapp.

Anders har precis varit i Hamburg och cyklat.

Grupp tre verkar också ha spurtat

Lördagscykling

Det fick bli lördagscykling i helgen. Det fungerar ju det också eller gör det? Blåsten var hård så jag tyckte faktiskt att var lite tråkigt att cykla i motvinden men det skulle ju bli bättre på hemvägen i medvinden. Nästa problem var att kanttråden släppte på däcken så jag fick stanna och släppa ut luft ur däcken och trycka tillbaka däcket dock klarade jag mig för nu utan punkteringen. Den kom dock smygande som en pyspunka med en kilometer hemifrån så jag klarade mig utan att behöva byta slang. Dessutom knakade vevlagret.

Vinninge var ganska skön, särskilt som jag körde den utför.



Lite trött.

Lite glad igen eftersom jag bara har medvind hem kvar.