Årets sista runda?

Det kan ha varit årets sista runda idag, eftersom jag ska upp till Motala och reka den nya startplatsen på nästa års Vätternrunda över jul, men vilken runda det blev.



Jag bestämde mig för att köra samma runda som förra helgen, fast åt andra hållet. Vilket skulle betyda att jag skulle få motvind rakt upp i fejat de sista 25 kilometerna.



Som tur var fick jag sällskap av den här, som det skulle visa sig, väldigt åkstarka triatleten vid Arrie.





På den fint asfalterade rakan upp Sturup matade han på i 50 kilometer i timmen, jag som hade tänkt att ta det lugnt idag fick ligga efter som en vante typ hela rundan. Han släppte bara upp mig korta stunder för att göra mitt dragjobb. Det är alltså såhär det är att vara Christian Burri.


Vi skildes åt vid Oxie och den sista milen hem sved rejält i benen men det går ju över.
När jag kom hem var jag så här glad. Notera särskilt snoret som hänger ner från näsborrarna