Gott nytt år!

Gott nytt år alla bloggläsare! Nästa år ska jag cykla runt vättern på 8 timmar.

Konstigt

Ibland när man sitter på Ergometercykeln och kör sina intervaller och lyssnar på Glasvegas, som nog gjort den bästa skivan från Glasgow sedan Belle and Sebastian var bra, så kan det ju faktiskt bli ganska tråkigt mellan varven. Det är ju inte direkt som på Bianchin. Men när jag skulle köra årets sista pass uppenbarade sig i alla fall något utanför fönstret som lättade upp stämningen. I ett fönster i en lägenhet mittemot mitt gym stod det en man i bar överkropp och lagade mat. När han inte stod och rörde vid maten gjorde han något som kunde liknas vid luftbowlingslag. Han kan också ha tränat inför kubbsommaren 2009 och försökte efterlikna strandförhållanden med bar överkropp och stekande värme från spisen. Jag har försökt att markera var han befinner sig.

Bianchins ägare på annandagsbandy

Innan jag flyttade söder ut ägnade jag mig åt den, precis som cykling, mycket ädla sporten bandy. På annandan var det match mellan motala och vetlanda. Mitt kära ifk blev bortdömda och vetlanda vann med 4-2. Dock var innehållet i min goda vän arvids bandyportfölj väldigt gott.

Nya starten och målet

Så här såg den nya starten till Vätternrundan ut på juldagen. Dimman och snön låg tung och kylan var brutal och kortbyxor, kortärmat och nyrakade ben kändes väldigt långt bort.

Där borta i dimman ligger målet fortfaranade kvar på samma ställe.

Eftersom starten 09 ska ligga söder om målet kommer det att betyda att man inte längre kommer cykla Vättern runt, utan bara nästan Vättern runt. 2008 var alltså sista Vätternrundan.

Årets sista runda?

Det kan ha varit årets sista runda idag, eftersom jag ska upp till Motala och reka den nya startplatsen på nästa års Vätternrunda över jul, men vilken runda det blev.



Jag bestämde mig för att köra samma runda som förra helgen, fast åt andra hållet. Vilket skulle betyda att jag skulle få motvind rakt upp i fejat de sista 25 kilometerna.



Som tur var fick jag sällskap av den här, som det skulle visa sig, väldigt åkstarka triatleten vid Arrie.





På den fint asfalterade rakan upp Sturup matade han på i 50 kilometer i timmen, jag som hade tänkt att ta det lugnt idag fick ligga efter som en vante typ hela rundan. Han släppte bara upp mig korta stunder för att göra mitt dragjobb. Det är alltså såhär det är att vara Christian Burri.


Vi skildes åt vid Oxie och den sista milen hem sved rejält i benen men det går ju över.
När jag kom hem var jag så här glad. Notera särskilt snoret som hänger ner från näsborrarna

Vinterbianchin

Nu har jag lyckats få vinterbianchin helt funktionsduglig, efter att skruvat lite på vajerspänningskruvarna så fungerar den som en klocka på alla växlar. Så nu sitter det Ultegra -och 105-delar på den istället för Sora.

Jultomten kom igen

Jultomten kom igen, den här gången kom han med en ny Bianchitröja. Den förra fick jag lämna till försäkringsbolaget efter påkörningen förra året. Den här är dock en storlek mindre än den förra så jag får hålla igen vid julbordet i år. Jag fick tröjan av, håll i er nu, svärmor.
Dessutom fick jag en burk Assos-creme av min kära sambo.
För er som är oroliga över innehållet i glaset så är det saft. Vi brukar dricka det i vinglas hemma hos oss.

Söndagsrunda

Jag lyckades äntligen ta mig iväg på klubbträningen. Tyvärr så skulle jag bli tvungen att vända hem lite tidigare på grund av ett väntande julbord på Svaneholms slott. Det var gott. Väl framme vid klubblokalen avkrävdes jag uppvisande av strumpfärg. Vad trodde dem? Jag cyklar alltid med vitt utomhus.
Jag har länge funderat på hur Mårten gör på vintercyklingen, ni vet han som alltid har på sig mer kläder än alla andra. Åker han omkring som någon Michelin-gubbe eller cyklar han ute alls? Såhär såg han i alla fall ut. Helt okej om ni frågar mig.


Cyklingen då? Vi var sju stycken som begav oss iväg i den skånska snålblåsten, jag, Petter, Jörgen, Mårten, L-G, Camilla och Micke. Det var ganska skönt att ligga i klungan i motvinden ut genom bokskogen. När vi kom fram till Eksholm svängde jag av ner mot Holmeja och Norrskog för att cykla över Svedala själv hem. Hemåt var det medvind och cykeln kändes bra trots att de lättaste växlarna inte fungerade.

Cykelmekandet gick sådär

Efter att ha lagt på de nya cykeldelarna på fincykeln så var det ju dags att lägga på de överblivna delarna på vintercykeln så att den blir lite roligare att trampa på. Dessutom kommer den att bli tiodelad istället för Shimano Soras 8-delade tröskverk. Så här långt gick det ju bra.


Det var bara det att Astrid tyckte att hon skulle Lussevaka på följande sätt, med att kräkas, så att istället för att skruva på Ultegra och 105-grejer på vinterbianchin så fick jag ta hand om Astrid istället.
Har inte barnet någon mor frågor sig väl en del? Hon var på krogen och drack öl.

Som tur var så lyckades jag få ihop den kvällen efter så söndagsrundan var räddad. Dock visade det sig att att jag inte kunde få upp kedjan på 23 och 25 drevet därbak men dem använder man ju ändå inte så det gjorde inget.

Ibland kommer tomten tidigt

I år kom han med ett par nya växelreglage, framväxel och bakväxel. Det kommer att bli snyggt på Bianchin.

Glögg hos Battaglinin

André hade bjudit hem till glögg och det är ju trevligt.
André har ett mål med årets Vätternrunda, han tror nämligen att Battaglinin ska cykla snabbare än Bianchin. André, det kan du glömma, det kommer inte att hända. André har fått för sig att han ska värma upp med att springa Göteborgsvarvet innan Vätternrundan. Jag vet inte riktigt om det nu skulle vara en bra uppladdning, varför springer då inte hela startfältet i Tour-de-France Stockholm marathon. Tänk om och gör rätt istället, fast å andra sidan har han ju bokat in sig på en cykelresa till Italien i april så jag kanske borde vara lite orolig.


Annars stod Battaglinin fint på väggen i hans lägenhet.


För Andrés skull så hoppas jag att han inte förväxlar Assoskrämen med tigerbalsamburken.