Min nya tröja

Det här min senaste cykeltröja.
Jag tycker den är fin, trots den ljusblå färgen.
Den är gjord av ull.

Onsdagsspurten

Eftersom onsdagsspurten inte riktigt passat in i mitt upplägg inför cyklandet runt den där sjön som egentligen är lite för lång att cykla runt så gjorde jag min premiär vid detta supertrevliga arrangemang först igår. Mina förutsättningar var inte de allra bästa eftersom jag dragit på mig en lätt förkylning, som nu är en fet förkylning, och kanske egentligen borde vilat.
Jag hade tänkt att ta det lugnt men när första spurtkrysset kom vaknade ju tävlingsdjävulen i mig till liv och jag försökte dra upp ett bra läge åt Jörgen som jag trodde satt på mitt hjul. Det gjorde han inte utan han hade blivit instängd av vår klubbkamrat Peter som inte heller tog några poäng vid första spurten. Pinsamt. Vid den andra spurten tog jag det lugnt och vilade upp mig inför den fjärde spurten som jag hade tänkt blanda mig i. Planen var att sticka iväg direkt vid spurtkrysset och gneta till mig åtminstone någon poäng i dagens längsta spurt. Det gick inte alls. Jag fick en ganska bra lucka men benen dog en bra bit innan målstrecket och jag fick inse att förkylning och att prestera på Bianchin skulle gå sådär.

40 personer hade samlats denna sköna sommarkväll för att spurta.


Mannen med den dyraste cykeln stod för Cyklistens poängskörd.

Efter cyklandet var det afterbike på Babel, ölen var god och Dan vägrade att följa trettiocentimetersregeln trots tillsägelse tidigare under kvällen. Så många öl drack han inte att han skulle behöva ha hjälmen på sig på uteserveringen.
Kombinationen lätt förkyld, lite svettig och dricka öl på uteservering var väl sådär. Idag är jag mycket förkyld. Tack Solde för en trevlig kväll.

Nästan runt Vättern

På nyårsafton 2008 skrev jag på min blogg klockan 23.21 att jag 2009 ska cykla Vätternrundan på under 8 timmar. Vanliga människor brukar ju inte vara helt nyktra vid den tiden och ge konstiga nyårslöften och det var inte jag heller. Alltså var det bara att bita i det sura äpplet och börja träna för man vill ju inte vara en sådan som inte håller vad de lovar. Min cykelkompis Andrés mål med Vätternrundan var att slå mig och skulle han göra det skulle han få jobba. Vi startade 03.18 och planen var lika enkel som genial när HappyMTB:s sub 8 grupp med Leo i spetsen, som startade klockan 03.20, kom ikapp oss skulle vi hänga med så länge som möjligt. Jag hade bestämt mig för att det fick bära eller brista, hellre få en hammare i huvudet än att inte ha försökt komma under 8 timmar. Leo och hans mannar kom ikapp oss strax innan Vadstena och då var jag lagom uppvärmd för att börja cykla riktigt snabbt. Ner mot Jönköping snittade vi över 40 km/h och så snabbt har jag aldrig cyklat så länge. I backen ner mot Husqvarna var jag uppe i 66 km/h så fort har jag nog heller aldrig vågat cykla eftersom jag vanligvis brukar vara en fegis i utförskörningarna och bromsa. Nu låg jag först i klungan och det var inte riktigt läge att använda mina Dura-acebromsar.

Vid den nya vattendepån efter Fagerhultdepån splittrades klungan eftersom halva klungan missade infarten men efter hårt jagande kom vi ikapp de andra i Hjo sedan de tagit en kisspaus. Mitt stora problem att cykla så här fort i en så här stor klunga var att få mig tillräckligt med mat och det var nog det som tog knäcken på mig till slut. I backarna i Tiveden efter Karlsborg blev jag instängd vid omkörningen av en annan klunga och hamnade längst bak i svansen av de ganska stora klungan. Där var det extremt ryckigt och allting blev plötsligt väldigt jobbigt. I en utförslöpa lyckades jag avancera uppåt i klunga tackvare mina snabba Supersonicdäck. Vad händer då? Givetvis spricker det av längre fram och jag blir tvungen att återigen börja jaga för att återansluta till de snabba och dragvilliga framme i täten. När jag lyckas med det känner jag att jag inte längre har något kvar att ge och tvingas se klungan segla iväg längre och längre bort. Tack och adjö SUB 8 kan man väl tänka, men icke. Väderprognoserna hade ju lovat medvind från Hammarsundet ner till Motala och med lite matematik i den högre skolan lyckades jag räkna ut att jag behövde hålla ungefär 33km/h i snitt för att klara mig under 8 timmar. Jag bestämde mig för att göra ett snabbt stopp vid depån för att trycka i mig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Det fick bli två nävar saltgurka och så många muggar blåbärssoppa som var upphällda på bordet. Jag får nog passa på att be om ursäkt för mitt beteende där. Sen var det bara att ge sig iväg i medvinden och trampa tills jag inte orkar mer. Det var inga problem att hålla 35km/h på platten, när jag kom till Brattebrobacken fick jag kramp i båda baksidorna av låren. GT-tabletterna i bakfickan räddade mig in i mål från några mer krampanfall som tur var. I mål spurtade jag in på 7 timmar och 53 minuter, jag var så lycklig. Det här ska jag nog inte göra om. Men 123:e plats får jag vara nöjd med. Grattis till André som lyckades hänga med i klungan hela vägen in i mål med tiden 7:40 och en 59:e plats, vi klarade båda våra mål.


Typ så här var det.

På tisdagar tränar man - alltid

Det börjar närma sig årets stora mål, att klara Vätternrundan på åtta timmar, och ska man vara helt ärlig så ser det väl inte helt perfekt ut med de av SMHI utlovade förhållandena under lördag morgon. Det kommer bli hårt i regnet och kantvinden, alltså var det perfekt att träna cykling i dessa väderförhållanden under tisdagskvällen. Det tyckte ingen annan i Klubben Cyklisten så jag begav mig ut mot Vinninge för att köra lite backintervaller själv.

Här brukar det ju vara fullt med cyklister på tisdagskvällarna, idag var det ingen.
På vägen till Vinninge mötte jag Lars Therp han verkade glad att se att han inte var den enda som var ute och körde och det var jag med. Sen började det regna och blåsa ännu mer så jag körde bara en gång uppför Vinninge och begav mig sedan bort mot Torup för att få lite skydd mot blåsten inne i skogen. Men det var nog bara att inse att roligare än så här blir det nog inte så jag begav mig hemåt i regnet.
Förra gången jag var ute och cyklade i så här mycket regn var under Eslövs Gran Fondo, då valde jag av någon anledning (fåfänga) att inte använda min nyinköpta regnjacka. Det gjorde jag idag och det kommer jag nog att göra på lördag också, helt torr på över kroppen var jag och precis lagom varm. Ett bra inköp och dyr var den också.


På lördag får det bära eller brista, det blir inget släppande av snabba klungor bara för att spara på krafterna till slutet. På lördag går jag hellre in i väggen än att ta mig runt på en tid runt sisådär 8.44 som jag hade förra året.

Husiesvängen

Husiesvängen är en trevlig liten sväng på sisådär 120 km och egentligen var det väl inte mycket som skiljde Husiesvängen från Gran Fondot i Eslöv förutom regnet som vi slapp idag. Det var blåsigt, Håkan satt med i tätgruppen och styrde sina hjälpryttare med järnhand, jag åkte av tätgruppen i kantvinden och Dan från Solde gick in i väggen. Precis som Gran Fondot alltså.

I början av loppet satt jag fint med i tätgruppen men när kantvinden slog till blev det jobbigt.
Men efter att jag insåg att jag inte hade i tätgruppen att göra så bildades det ju en riktigt fin liten klunga där vi hjälptes åt på ett fint sätt ända in till mål, bortsett från Dan då som det nog tog lite längre tid för.

Efter Häckeberga kom vi ikapp Mårten som bitit ihop i första klungan i 7 mil, han skulle vi behövt lite tidigare för att få upp rullsnittet lite mer men 35 km/h får väl vara OK. För övrigt hade Mårtens pappa en väldigt fin Rapha-keps på sig när han ringde hem och undrade om maten var klar till han och hans son.
Efter Torup kom vi också ikapp tempokungen Petter som gjorde ett hårt jobb i början av loppet och drog klungan ordentligt. Själv är jag väldigt nöjd med att tagit hem spurten i vår klunga med lite lätt krampkänning i låret. Frågan är om det var någon annan som brydde sig eller om det var min hårda stöt som tog knäcken på de andra.
Min runda såg ut typ såhär: