Nya strumpor, inget kaffe & ett gäng långsamma cyklister

På grund av det urusla vädret de senaste helgerna har jag ju inte kunnat prova mina nya, fina vita Bianchi-strumpor i skarpt läge. Men idag var det dags, dom satt som gjutna på foten. Dock var de nog lite för tunna för det här vädret.
Jag hade tänkt att cykla ner till Aldo i Skanör eller om det ligger i Falsterbo jag lär mig aldrig vilket som är vilket och dricka en enkel espresso, men när jag kom fram öppnade de inte förrän om tio minuter och jag hade inte någon lust att stå och vänta ute i kylan, så jag fick klara mig utan svart bensin.



På vägen hem mötte jag ett gäng cyklister som cyklade väldigt långsamt. Distansträning tror jag att de kallar det, slött är också ett annat ord.

Så här ska det se ut

När jag var ute i det härdande vädret i lördags, 10 min/sek och regn, stannade jag förbi Höllvikens cykelaffär och köpte ett par nya vita strumpor. Dom ska jag nog ha på mig när jag går i mål i Motala kvart över elva den 13 juni nästa år.

Bianchichristian blev Casatichristian

Som vi har väntat sedan den olyckliga kvällen i somras när vi hade hängt av Christian och hans bianchi blev skrot i en korsning i Oxie. Det började ju faktiskt nästan bli lite löjligt, nästan som Jesus, vi hade alla hört om den, men inte sett den. Så stod den där återuppstånden i klubblokalen och den var faktiskt otroligt snygg trots att det inte längre är någon bianchi som Christian cyklar på. Fast nu är det ju upp till bevis, har man en sådan cykel kan man ju inte längre ligga bak i klungan utan att gå fram och dra. Tyvärr så gör inte mina suddiga bilder cykeln rättvisa.

Marcus vann - äntligen

Efter att fått ordentligt stryk av Petter i Skånetrampar-tävlingen, tyckte min chef att vi skulle ha en egen cykeltävling på jobbet. Den lyckades jag i alla fall att vinna trots att min kollega Magnus gjorde ett tappert försök att slå mig. Här får jag ta emot första prisför att ha vunnit i oktober månad. I skrivande stund leder jag också för november. Vi får se om det blir något motstånd i framtiden.

Solbrännan

Ibland när jag inte kan vara ute på Bianchin och fixa till min solbränna brukar jag ta på mig cykelkläderna och gå ut i mina föräldrars trädgård och sola lite i dem. Jag ber om ursäkt för färgen på strumporna.

Årets besvikelse

Årets besvikelse måste nog vara Anders nya högprofilshjul och för den delen också Jörgens. De må vara snabba och lätta men man vill ju att de ska låta som ett par sådana också. När Anders glider upp bakom en låter det ju ingenting till skillnad från Peters cosmic carbon. Så ska ett par hjul låta. Anders borde kräva pengarna tillbaka.

Lördagscykling

Egentligen hade jag tänkt hänga med Team Soldes lördagsrullning men klockan tio var jag redan färdigäten, färdigklädd och redo för att ge mig iväg, så vinterbianchin och jag gav oss av själva.


Vi körde ner mot Vellinge, Kämping, Höllviken och ut och vände i Skanör-Falsterbo. Vid Kanalkiosken blev Bianchin lite hungrig och vi åt en baguett och drack lite svart bensin.


Man märkte att det var lite skillnad på utbudet vid kiosken här beroende på vilken kommun man befann sig i. Där man gjorde reklam för sin caffelatte. Det gör man inte i Svedala.

På vägen hem mötte jag Team Solde på sina nya fina Cervelos. Mest imponerande i den klungan var dock mannen i världsmästartröjan. Han hade bara knickers på sig. Det hade jag också, bara det att jag hade ett par överdragsbyxor över. Det var i alla fall inte Mårten.

Monarken

När jag inte cyklar på mina Bianchis brukar jag cykla på min Monark. Dessutom har min bostadsrättförening en Monark i gymmet.

Monark och Bianchi ingår ju trots allt i samma företag så det får väl vara OK att cykla på något annat än en Bianchi.

Hursomhelst så cyklade jag 61 km på den vita Monarken häromdan. Det tog 103 minuter och som mest var jag uppe i 400 watt.