En annan sida av en cykelrunda

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Skottland drickandes alldeles för mycket maltdryck och ingen träning var det ju dömt att misslyckas i andra mötet med André.

Dessutom så tyckte någon snart-treåring att jag skulle vara vaken ett par timmar under natten också. Uppladdningen hade alltså varit sådär. Vi fick lite sällskap av Bernt-Åke som hade det ännu tyngre i backarna än vad jag hade och han vek av mot Malmö igen efter att vi passerat backarna vid Mölleberga, Bjärshög, Vinninge och Hyby.

André och jag fortsatte mot Minnesberg där jag satte allt på ett kort och lyckades ta bergspriset. En kraftansträngning som kostade kanske mer än den smakade. Efter detta fick André dra det mesta hem till Malmö. När jag ändå hade spenderat veckan med alldeles för dekadent leverne kunde jag ju lika fortsätta med lördagen med att fira min kära sambos födelsedag. För att inte ge André för mycket försprång fick man ju bjuda in honom så att han inte skulle kunna träna på söndagsmorgonen och få för mycket försprång i träningen.

Vad Andrè tyckte om det hela kan du läsa här.

Den lokala Bianchihandlarn

Om man befinner sig i Edinburg och måste besöka en cykelhandlare så är MacDonalds cycles väl värt ett besök. De har distributionen på Bianchi i Edinburg.

Graeme Obree´s cykel

Den här cykeln använde Graeme Obreé när han slog världsrekord för en timme på bana. Den har han byggt själv med hjälp av delar från en tvättmaskin. Den står på Scottish National Museum. Varför finns inte Bäckstedts Paris-Roubaix-Bianchi på Nationalmuseum?

Skotsk cykelaffär

Den hade bara en racer, resten jordfräsar.

Marcus vs André

Det har sagts många hårda ord mellan mig och André på diverse internetsidor den senaste tiden. Senast igår blev man grovt påhoppad på CK.se när André hävdade att rött och svart skulle vara mycket vackrare än celeste. Mårten som brukar träna med oss båda har sprungit emellan och egentligen sagt att min mamma skulle vara än sämre mamma än Andrés mamma. Ni känner kanske till bakgrunden, André har sagt att hans mål med årets säsong är att slå mig på Vätternrundan. Mitt svar till André har alltid varit om, glömt det, inte en chans, Dolly Parton sover väl inte på mage.
Så för att få slut på skitsnackandet så fick vi ju ta oss en gemensam träningsrunda. Vi körde ut Svågetorp och bort mot Minnesberg där dagens första kraftprov stod. Sen fortsatte vi upp mot den sköna backen i Norrskog. Den var också skön. När vi skulle köra hemåt mot Malmö började det regna och motvinden var hård. Men det var ju en backe upp mot Bokskogen också.
Hur gick det då? Vem vann? Det finns ju bara en regel för sådana här rundor. Det som händer på cykelrundan stannar på cykelrundan.

Eftersom jag använde finbianchin så blev det lite grafer också.

Vi ses på lördag igen.

En liten graf

Det var länge sedan jag visade upp en graf från min vita CS 600 eftersom den sitter på Bianchin och inte på vinterbianchin. Men jag tog med den ned i källaren idag och registrerade pulsen när jag körde 6x4. Känns som att jag slarvade lite vid intervall 3, 4 och 5. Dock avslutade jag med att ligga på 98 % i den sista.

Håkans cykel

Håkans nya cykel ser ju ruskigt snabb ut. Det kan ju inte vara så svårt att cykla runt sjön som egentligen är för lång att cykla runt under 8 timmar med en sån cykel. Frågan är dock vad det sitter för hjul på den. Petter sa att de skulle heta Atom, men när jag googlade dem kom detta endast upp Inlines-hjul. Nån som vet vad det är för något?

DMI och hammaren slog till

Eftersom André hade cyklat Slimmingebacken dagen innan så var ju jag tvungen att inte vara sämre idag. Under veckan hade DMI, som vanligtvis brukar vara något pricksäkrare än SMHI, lovat sol och 3 meter per sekund under söndagen. Det var ju konstigt när det regnade och var blåsigt ute hela rundan. Men det gör ju inte så mycket egentligen eftersom träningspasset blev lite hårdare än det var tänkt, mer om det lite senare. Men man blir ju lite bekymrad åt de danska skattebetalarnas vägnar, hur svårt kan det vara?
Vi blev åtta som begav oss iväg över Nevishög, Genarp, Häckeberga och bort mot Slimmingebacken. Dagen till ära hade vi också besök av Joakim Lundh från Åstorp. Ordföranden vek ner sig redan innan Genarp och vände hemåt. Det var årspremiär för mig uppför denna sköna backe och jag lite nyfiken på hur benen skulle svara. Det kändes sådär. Jag får väl skylla på att jag körde med vintercykeln, det gjorde Petter också som körde med crossen trots detta var han först över den lilla knycken på slutet av backen innan han vände neråt i backen för att hämta med sig eftersläntraren Fredrik. En som inte körde vintercykel, får vi hoppas, var Christian som vanligt körde med sina 404:or och Superrekord växlar.

Efter Slimminge var det dags för nästa lite längre backe, men inte lika brant, uppför Stora Dörröd.

Här visade sig nog hammaren för första gången men den slog inte riktigt till.

Efter ett kort stopp vände vi hemåt över Häckeberga, Assartorp, upp mot Hyby mot Torup. Nu slog hammaren till med full kraft mot vår gäst Joakim som tvärdog. Vi har nog alla varit där och vi vet alla hur det känns. Framför allt är det inte det minsta kul. Men då vet man ju i alla fall att man har tagit ut sitt max under dagens träning, så man kanske skulle köra in i väggen lite oftare.

Lördag med Mårten, danska TV2, poliser & semla

Det blev en lördagsrunda tillsammans med Mårten, Fredrik och Jimmy. Om det är någon som har skött sin vinterträning ordentligt så är det Mårten. Han drog hela rundan, själv satt jag med uppe täten ungefär halva rundan men på slutet blev det alldeles för hårt så Mårten fick sköta dragjobbet själv vilket han gjorde alldeles utmärkt. Det blev ungefär samma runda som förra helgen, dock var det mindre vind idag. När jag kom hem var stod mätaren på 97 km vilket var tre kilometer mindre än förra helgen beroende på att vi körde väster om motorvägen efter Vellinge hem till Malmö. När jag kom hemåt och svängde in på John Ericssons väg hade polisen stängt av den för biltrafik och danska TV2 var där och bevakade målgången för Fredrik och mig vid Pildammsparken. Fredrik hade inte en chans i spurten. Tur för mig att Mårten hade svängt av tidigare för honom hade jag inte haft en chans emot idag. Sen fick jag skynda mig hem till svärmor som hade bjudit in till lördagslunch klockan 13.00. Jag var där 13.40 och har fortfarande livet i behåll. Märkligast med dagens runda var dock att André valde att inte cykla med oss. André vars enda mål med årets säsong är att slå mig på Vätternrundan. André det håller inte längre att köra lite spinning och ett 6 mila pass ibland.

Dagens draghäst.

Jimmy hänger med bra efter sin operation.

Fredrik letar efter en macka.

Kisspaus.

Polisen och danska TV2 bevakde målgången.

Ännu mer poliser.

Lördagslunch hos svärmor med vin och semla.

Välkommen ner i källaren Bengtsson

Vi är tre stycken på Lorensborgsskolan som ska cykla Vätternrundan i år, jag, Magnus och Christoffer. Christoffer som är dalmas har givetvis kört Vasaloppet. I år skyllde han sin plus åtta timmars tid på för mycket snö. Förra året tror jag att det visst var för lite. På grund av skidåkandet har han inte tränat så mycket i källaren med oss andra som han borde för att klara sig in under 10 timmar, men vi får väl se. Idag konstaterade han nöjt att han tyckte det var skönt att han inte var andfådd efter 30 minuters trampande och konditionen nog minsann borde vara på topp. Själv var jag inne på min sjätte 4-minutare och mjölksyran började spruta ut genom öronen eftersom jag var fullt upptagen med att andas häftigt. Har jag sämre kondition än Bengtsson eller borde han vrida lite mer på motståndet? Jag vet inte.

Februari och 1:a mars

Februari blev en bra månad. Fortfarande frisk, 3-4 träningspass i veckan, varav ett långpass på helgen och segern i cykeltävlingen på jobbet är återigen säkrad. Mars fick inte en sämre start när ett långpass med mina cykelvänner i Cyklisten stod på schemat. Första söndagen i mars är ju annars Vasaloppssöndag och på alla möjliga spinninglokaler ska det arrangeras Vasaloppsspinning. Jag förstår inte varför. Vad ska det vara bra för, när man kan lägga fyra sköna timmar utomhus i den friska luften, att istället sitta inne i en illaluktande lokal och lyssna på dålig musik. Vägra Vasaspinning, cykla ute! Det gjorde jag tillsammans med sju andra i alla fall.

Tydligen så är det Zipp-hjul och Super-Record som gäller i år. Vilket sitter på Christian nya Casati. Christian har ju annars haft rykte om sig att annars ligga längst bak i klungan och dra så lite som möjligt. Det verkar inte längre vara fallet eftersom han var uppe och drog flera gånger, så pass hårt att det var svårt att hålla rullen ibland. Kanske är det istället den här mannen som är den nya Christian:

Jörgen som skyllde dagens rullande i de bakre delarna av klunga på någon slags förkylning, jag vet inte riktigt. Var det någon som såg honom dra något på Vätternrundan förra året efter Vadstena?

Rött verkar vara någon modefärg, får kolla med Adamsson vad som gäller.

Petter verkar inte vilja vara med på bild men annars körde han helsvart med en till cykeln matchande vit hjälm.

Cyklade vi inte något då? Jodå, turen gick genom Bokskogen, bort mot Häckeberga slott, ner mot Anderslöv och ner till Vellinge innan det började regna lite på oss och vi vände hemåt Malmö. När jag rullade in på gatan hemma stod mätaren på 99,800 km så jag gick fick ta en extraspurt på gatan utanför lägenheten så att mätaren rullade över 100 km.