Veckans låt

Eftersom Tractor Pullers har så erbarmlig musiksmak så stjäl jag helt enkelt Team Soldes bloggidé om veckans låt. Det här är bra musik.

Grattis mästaren

Jag gjorde ju verkligen ett försök att följa med när Peter satte in attacken på näst sista varvet, men benen räckte inte. Peter visade varför han är regerande klubbmästare och bara mosade sönder startfältet. Bra jobbat Peter och stort grattis. Nästa år då jävlar.

Fan vad dåligt

Fan vad dålig jag var under tisdagsträningen med klubben, avhängd två gånger. Båda gångerna i backar. Sen orkade jag inte ta ett par förningar på slutet. Jag hade ju tänkt köra Åstorpsloppet. Det är knappast någon idé om man är så här dålig. Därmed missar jag två mål med årets säsong dels att fullfölja en riktig tävling och dels att vara i utbrytning i en sådan. Jag vann i alla fall skyltspurten.

Grafen från lagtempot

Grafen från lagtempot såg ut så här, för dåligt att jag bara låg på hård träning i mitten, lovar att jag ska ta i mer nästa gång.

Malmös snabbaste lag

Efter debaclet förra gången vid onsdagsspurtens lagtempo var var vi kanske inte så laddade som vi borde vara. Dessutom saknade vi de flesta av våra tävlingscyklister eftersom det krockade med Örestads Allianstempo. Efter att ha kört ikapp första laget efter bara några kilometer började jag känna mig mer och mer taggad. Mannen med den dyra cykeln tog brutalt hårda förningar och efter att chansat över Klågerupsvägen såg vi Team Solde, som startade två minuter innan, framför oss. Sakta men säkert jobbade vi oss ikapp dem och körde om dem innan Östra Kattarp. Benen brann ganska rejält nu men det var ju bara en liten nedförsbacke och spurtrakan kvar, jag fick lida lite till. Vi gick i mål på den snabbaste tiden i onsdagsspurtens världshistoria. Tack Peter, Mårten och LG.

En dikt

Marcus väljer idag att publicera en dikt på sin blog.

THE PATRON OF THE PELOTON, HE KNOWS THE RULES
HE NICKNAME SHOW´S HE IS LOVED
WEIGHED DOWN WITH EXPECTATION, HE IS THE NEARLY MAN,
THE ´ETARNAL SECOND´.
STILL HE BATTLES ON AGAINST THEM ALL, AGAINST HISTORY.
A PART OF THE LANDSCAPE THAT FORMED HIM.
... THE FRENCHMAN

Min favoritregel

Nu när man snart ska göra sin riktiga tävlingsdebut så får man ju läsa på tävlingsreglementet så att man inte råkar göra något fel och blir bötfälld. Jag har kommit fram till att regel
1.3.026 är viktigast. Där står det att: "Alla tävlande skall bära tävlingströja med ärmar och tävlingsbyxor. S.k. tempodräkt är tillåten i samtliga tävlingar. Med tävlingsbyxor avses byxor
som slutar ovanför knäet. Tröjor utan ärm är ej tillåtna."
Mannen i mitten på bilden borde alltså bli fråntagen sin poäng från onsdagsspurten den 1 juli.

Vad som förvånar mig dock är att det inte står något om strumpornas längd eller färg. Skärpning cykelförbundet!

Semestercykeln

Semestercykeln är det verkligen ingen semester att cykla på.
10 växlar, inte 10-delat, fel ramstorlek och 32 mm breda hjul.
Ganska tungtrampat med andra ord.

Men vad gör man inte när man får tillfälle att köra backintervaller i Övralidsbacken utanför Motala.

Den lutar 15 % och har något som kan liknas vid en halv serpentin på slutet

Min nya tröja

Det här min senaste cykeltröja.
Jag tycker den är fin, trots den ljusblå färgen.
Den är gjord av ull.

Onsdagsspurten

Eftersom onsdagsspurten inte riktigt passat in i mitt upplägg inför cyklandet runt den där sjön som egentligen är lite för lång att cykla runt så gjorde jag min premiär vid detta supertrevliga arrangemang först igår. Mina förutsättningar var inte de allra bästa eftersom jag dragit på mig en lätt förkylning, som nu är en fet förkylning, och kanske egentligen borde vilat.
Jag hade tänkt att ta det lugnt men när första spurtkrysset kom vaknade ju tävlingsdjävulen i mig till liv och jag försökte dra upp ett bra läge åt Jörgen som jag trodde satt på mitt hjul. Det gjorde han inte utan han hade blivit instängd av vår klubbkamrat Peter som inte heller tog några poäng vid första spurten. Pinsamt. Vid den andra spurten tog jag det lugnt och vilade upp mig inför den fjärde spurten som jag hade tänkt blanda mig i. Planen var att sticka iväg direkt vid spurtkrysset och gneta till mig åtminstone någon poäng i dagens längsta spurt. Det gick inte alls. Jag fick en ganska bra lucka men benen dog en bra bit innan målstrecket och jag fick inse att förkylning och att prestera på Bianchin skulle gå sådär.

40 personer hade samlats denna sköna sommarkväll för att spurta.


Mannen med den dyraste cykeln stod för Cyklistens poängskörd.

Efter cyklandet var det afterbike på Babel, ölen var god och Dan vägrade att följa trettiocentimetersregeln trots tillsägelse tidigare under kvällen. Så många öl drack han inte att han skulle behöva ha hjälmen på sig på uteserveringen.
Kombinationen lätt förkyld, lite svettig och dricka öl på uteservering var väl sådär. Idag är jag mycket förkyld. Tack Solde för en trevlig kväll.

Nästan runt Vättern

På nyårsafton 2008 skrev jag på min blogg klockan 23.21 att jag 2009 ska cykla Vätternrundan på under 8 timmar. Vanliga människor brukar ju inte vara helt nyktra vid den tiden och ge konstiga nyårslöften och det var inte jag heller. Alltså var det bara att bita i det sura äpplet och börja träna för man vill ju inte vara en sådan som inte håller vad de lovar. Min cykelkompis Andrés mål med Vätternrundan var att slå mig och skulle han göra det skulle han få jobba. Vi startade 03.18 och planen var lika enkel som genial när HappyMTB:s sub 8 grupp med Leo i spetsen, som startade klockan 03.20, kom ikapp oss skulle vi hänga med så länge som möjligt. Jag hade bestämt mig för att det fick bära eller brista, hellre få en hammare i huvudet än att inte ha försökt komma under 8 timmar. Leo och hans mannar kom ikapp oss strax innan Vadstena och då var jag lagom uppvärmd för att börja cykla riktigt snabbt. Ner mot Jönköping snittade vi över 40 km/h och så snabbt har jag aldrig cyklat så länge. I backen ner mot Husqvarna var jag uppe i 66 km/h så fort har jag nog heller aldrig vågat cykla eftersom jag vanligvis brukar vara en fegis i utförskörningarna och bromsa. Nu låg jag först i klungan och det var inte riktigt läge att använda mina Dura-acebromsar.

Vid den nya vattendepån efter Fagerhultdepån splittrades klungan eftersom halva klungan missade infarten men efter hårt jagande kom vi ikapp de andra i Hjo sedan de tagit en kisspaus. Mitt stora problem att cykla så här fort i en så här stor klunga var att få mig tillräckligt med mat och det var nog det som tog knäcken på mig till slut. I backarna i Tiveden efter Karlsborg blev jag instängd vid omkörningen av en annan klunga och hamnade längst bak i svansen av de ganska stora klungan. Där var det extremt ryckigt och allting blev plötsligt väldigt jobbigt. I en utförslöpa lyckades jag avancera uppåt i klunga tackvare mina snabba Supersonicdäck. Vad händer då? Givetvis spricker det av längre fram och jag blir tvungen att återigen börja jaga för att återansluta till de snabba och dragvilliga framme i täten. När jag lyckas med det känner jag att jag inte längre har något kvar att ge och tvingas se klungan segla iväg längre och längre bort. Tack och adjö SUB 8 kan man väl tänka, men icke. Väderprognoserna hade ju lovat medvind från Hammarsundet ner till Motala och med lite matematik i den högre skolan lyckades jag räkna ut att jag behövde hålla ungefär 33km/h i snitt för att klara mig under 8 timmar. Jag bestämde mig för att göra ett snabbt stopp vid depån för att trycka i mig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Det fick bli två nävar saltgurka och så många muggar blåbärssoppa som var upphällda på bordet. Jag får nog passa på att be om ursäkt för mitt beteende där. Sen var det bara att ge sig iväg i medvinden och trampa tills jag inte orkar mer. Det var inga problem att hålla 35km/h på platten, när jag kom till Brattebrobacken fick jag kramp i båda baksidorna av låren. GT-tabletterna i bakfickan räddade mig in i mål från några mer krampanfall som tur var. I mål spurtade jag in på 7 timmar och 53 minuter, jag var så lycklig. Det här ska jag nog inte göra om. Men 123:e plats får jag vara nöjd med. Grattis till André som lyckades hänga med i klungan hela vägen in i mål med tiden 7:40 och en 59:e plats, vi klarade båda våra mål.


Typ så här var det.

På tisdagar tränar man - alltid

Det börjar närma sig årets stora mål, att klara Vätternrundan på åtta timmar, och ska man vara helt ärlig så ser det väl inte helt perfekt ut med de av SMHI utlovade förhållandena under lördag morgon. Det kommer bli hårt i regnet och kantvinden, alltså var det perfekt att träna cykling i dessa väderförhållanden under tisdagskvällen. Det tyckte ingen annan i Klubben Cyklisten så jag begav mig ut mot Vinninge för att köra lite backintervaller själv.

Här brukar det ju vara fullt med cyklister på tisdagskvällarna, idag var det ingen.
På vägen till Vinninge mötte jag Lars Therp han verkade glad att se att han inte var den enda som var ute och körde och det var jag med. Sen började det regna och blåsa ännu mer så jag körde bara en gång uppför Vinninge och begav mig sedan bort mot Torup för att få lite skydd mot blåsten inne i skogen. Men det var nog bara att inse att roligare än så här blir det nog inte så jag begav mig hemåt i regnet.
Förra gången jag var ute och cyklade i så här mycket regn var under Eslövs Gran Fondo, då valde jag av någon anledning (fåfänga) att inte använda min nyinköpta regnjacka. Det gjorde jag idag och det kommer jag nog att göra på lördag också, helt torr på över kroppen var jag och precis lagom varm. Ett bra inköp och dyr var den också.


På lördag får det bära eller brista, det blir inget släppande av snabba klungor bara för att spara på krafterna till slutet. På lördag går jag hellre in i väggen än att ta mig runt på en tid runt sisådär 8.44 som jag hade förra året.

Husiesvängen

Husiesvängen är en trevlig liten sväng på sisådär 120 km och egentligen var det väl inte mycket som skiljde Husiesvängen från Gran Fondot i Eslöv förutom regnet som vi slapp idag. Det var blåsigt, Håkan satt med i tätgruppen och styrde sina hjälpryttare med järnhand, jag åkte av tätgruppen i kantvinden och Dan från Solde gick in i väggen. Precis som Gran Fondot alltså.

I början av loppet satt jag fint med i tätgruppen men när kantvinden slog till blev det jobbigt.
Men efter att jag insåg att jag inte hade i tätgruppen att göra så bildades det ju en riktigt fin liten klunga där vi hjälptes åt på ett fint sätt ända in till mål, bortsett från Dan då som det nog tog lite längre tid för.

Efter Häckeberga kom vi ikapp Mårten som bitit ihop i första klungan i 7 mil, han skulle vi behövt lite tidigare för att få upp rullsnittet lite mer men 35 km/h får väl vara OK. För övrigt hade Mårtens pappa en väldigt fin Rapha-keps på sig när han ringde hem och undrade om maten var klar till han och hans son.
Efter Torup kom vi också ikapp tempokungen Petter som gjorde ett hårt jobb i början av loppet och drog klungan ordentligt. Själv är jag väldigt nöjd med att tagit hem spurten i vår klunga med lite lätt krampkänning i låret. Frågan är om det var någon annan som brydde sig eller om det var min hårda stöt som tog knäcken på de andra.
Min runda såg ut typ såhär:

Gran Fondo del 2

Det här är nog den bästa bilden på Bianchin och Marcus från Gran Fondot.

Jag kan även berätta att mina kära vita strumpor nog aldrig mer blir vita igen. Får nog ta och prova klorin.

Gran Fondo

Jag vet att det varit alldeles för länge sedan som jag skrev något, mest för att det egentligen inte varit något särskilt att skriva om. Det skrivs ju så mycket onödig dynga så jag behöver ju inte vara en av dem. Hur som helst så har träningen inför VR -09 fortsatt gått bra. Det enda bakslaget har väl varit att jag förlorade cykeltävlingen på jobbet till Christoffer, men det får man väl ta.
Årets första värdemätare för mig var Gran Fondot i Eslöv och det gick riktigt bra i skitvädret. Jag cyklade in på en 42:a plats med en tid på 3:45 även om den officiella tiden visar två och en halv minut mer.
För första gången någonsin funderade jag på vad man egentligen håller på med på cykeln eftersom det antingen spöregnade eller regnade. Enda gången som det var uppehåll var väl när jag besteg Lotta på Åsen för första gången. Den backen var inte alls så farlig som jag hade förväntat mig. Tyvärr så missade jag näst sista kurvan innan spurten och körde nästan på kantstenen, därmed kunde jag inte ge Jörgen någon match om bäst i klubben. Bra kört Jörgen.
Annars så slog jag min antagonist André med 10 minuter och min arbetskollega Magnus med 40 minuter. Jag var nöjd med dagen.

Bianchin pressar upp tempot och försöker jaga ikapp Jörgen som släppte förstagruppen lite senare.

Samma klunga sedd bakifrån.

Jag får nog göra något åt min puls eftersom jag ett antal gånger låg över min maxpuls.

"Bra kört, gubbjävel"

Det har varit en bra cykelhelg då jag kört Vinninge backen två gånger. Den är lite sådär lagom skön när man inte hinner ut till Slimminge. Det var dock inte det mest spännande idag utan inträffade i Jägersrorondellen. När jag var inne i rondellen och skulle svänga ut mot Husie körde ett jävla pucko ut framför mig som tur var hann jag bromsa in och slapp möta plåten och syna asfalten. Puckot som körde den gröna Volvon med en gräsklippare stickandes ut från bagageluckan såg väl mer ut som ett MIF Redhawks-fan än ett MFF-fan, white trash med andra ord. Såsom den mogna småbarnföräldern och grundskolläraren jag är hann jag skrika "Bra kört gubbjävel". Nu skulle man ju kunna tro att den lilla historien är slut, men icke. När jag precis har cyklat förbi TV-huset kommer samma white-trash gubbe och tutar och kör en närmis på mig. Moget.
Annars var det så här trevligt.

Början av backen.

Marcus flåsar.

Krönet av Vinninge.

Lördagens graf.

Måndagens graf.

1 timmes cykling är också träning - även om den inte är så lång

En timmes cykling är också träning även om den inte är så lång som man kanske önskar, men eftersom Magnus och Christoffer på jobbet knaprar in i cykeltävlingen måste man ju ta alla tillfällen som finns. Därför fick det bli ett en-timmes pass idag mellan sambons hemkomst från jobb och kvällsmiddag. Dagen till ära hade jag äntligen lyckats få på kadensmätaren på cykeln, det svåra var ju dock inte att få på den utan att komma över en eftersom den brukar vara slut hos värmlänningen, Håkan hade ingen senast jag var hos honom och jag glömde beställa en från tysken senast jag beställde hos honom. Men när Astrid och jag gjorde ett besök hos Håkan igår hade de kommit hem och precis som jag misstänkte har jag trampat på alldeles för tunga växlar i vinter och vår men det ska det bli ändring på nu. Skönt var det också när jag trampade i mina nya vita bianchi-carbonalinistrumpor och när jag kom hem ångrade jag mig att jag valde knickers, skulle nog haft mina nya Assos-bibtights istället.

Höllvikens cykelaffär t o r

Efter gårdagens på alla sätt och vis kränkande cykeltur fick man ju göra något åt benen och först plocka fram trimmern och sedan rakhyvlar och vips så ärar man cykelsporten såsom man tillbör.

När jag sedan kollade in min vita cykelstrumpsamling så insåg jag att de börjar se lite grådassiga ut så jag blev tvungen att cykla ned till Höllvikens cykelaffär och införskaffa nya. Idag var vädret lite sämre än igår och det blåste rejält ute på slätten. Benen kändes ganska tunga efter den senaste tidens höjning av träningsmängd så det får nog bli vilodag imorgon.

För övrigt hoppas jag att det regnar i Italien, dock inte på några jordbävningsoffer.

Måndagscykling

Måndagsrundan blev en fin runda, lite mindre blåst än igår och betydligt mer sol, så pass varmt att man kunde köra i knickers och utan skoöverdrag. Färden gick över Vinninge, Minnesberg och Vellinge. Jag mötte några andra cyklister ute på vägarna, en av dem var Christoffer som var ute på en runda också. Men vart var alla andra? Har inte alla påsklov och kan cykla på dagarna?

Så här glad var jag efter Vinningebacken.

Så här glad var jag efter Minnesberg.

Det här är inget att glädjas åt, rakning anbefalles å det snaraste.

Idag visar jag även pulsen.

För övrigt hoppas jag att det regnar i Italien.

Graf från söndagen

Jag hade ju utlovat en liten graf från söndagens cykling, för att inte avslöja vilken form jag befinner mig i har jag filtrerat bort pulskurvan.

Hoppas det regnar i Italien

Eftersom väldigt många av Bianchins cykelkamrater befinner sig i Italien blev vi bara fyra stycken som begav oss ut på en vindpinad söndagsrunda. Mårten skulle tydligen på middag på lördagen, vad nu det är för ursäkt att inte cykla på söndagen. Så det blev jag, Jörgen, Peter och Lars-Göran som begav oss iväg till Slimminge för dagens backträning.


För Bianchin var det premiär för att cykla med två nya cyklar nämligen Jörgens nya Specialized och Peters mytomspunna Carrera. När det gäller Jörgens så är det ju trevligt att det rullar ytterligare ett par Fulcrum-hjul i klungan. Dock snäppet lättare än Bianchins, dessutom satt det Dura-Ace växlar på den.
När det gäller Peters så finns det inte många likheter med Bianchin. Väldigt många äger bilar som är bra mycket billigare än den. Är den då helt perfekt? -Nja, av någon anledning så har Peter valt att sätta på gula vajerhöljen på den. Jag vet inte riktigt, vitt, svart eller rött hade varit mer klädsamt. Men man kan ju inte få allt för sisådär 100000 som den nog lär ha gått på.

Mest glädjande med dagens runda var dock att kroppen svarade lite bättre än förra helgen. När jag kom hem stod mätaren på 120 km och jag hade 30km/h i snitt. Snittet drogs ned lite på slutet eftersom vi fick ta det lite lugnare på vägen hem för att vänta in en trött cyklist i klungan.
Hoppas det regnar i Italien.

Morgoncykling

Ibland behöver man inte stå i givakt klockan 07.45 på jobbet utan man får lov att gå på kurs som börjar lite senare. Då kan man ju passa på att gå upp lite tidigare och ta en tur innan kursen. Var väldigt sugen att skita i kursen och cykla hela dagen istället. Det gjorde jag inte utan snart ska jag få facit om skriftliga omdömen. Noterbart från morgonens tur var att Bianchin är snabbare än bussen mellan malmö-vellinge på morgonen.

En annan sida av en cykelrunda

Efter att ha tillbringat ett par dagar i Skottland drickandes alldeles för mycket maltdryck och ingen träning var det ju dömt att misslyckas i andra mötet med André.

Dessutom så tyckte någon snart-treåring att jag skulle vara vaken ett par timmar under natten också. Uppladdningen hade alltså varit sådär. Vi fick lite sällskap av Bernt-Åke som hade det ännu tyngre i backarna än vad jag hade och han vek av mot Malmö igen efter att vi passerat backarna vid Mölleberga, Bjärshög, Vinninge och Hyby.

André och jag fortsatte mot Minnesberg där jag satte allt på ett kort och lyckades ta bergspriset. En kraftansträngning som kostade kanske mer än den smakade. Efter detta fick André dra det mesta hem till Malmö. När jag ändå hade spenderat veckan med alldeles för dekadent leverne kunde jag ju lika fortsätta med lördagen med att fira min kära sambos födelsedag. För att inte ge André för mycket försprång fick man ju bjuda in honom så att han inte skulle kunna träna på söndagsmorgonen och få för mycket försprång i träningen.

Vad Andrè tyckte om det hela kan du läsa här.

Den lokala Bianchihandlarn

Om man befinner sig i Edinburg och måste besöka en cykelhandlare så är MacDonalds cycles väl värt ett besök. De har distributionen på Bianchi i Edinburg.

Graeme Obree´s cykel

Den här cykeln använde Graeme Obreé när han slog världsrekord för en timme på bana. Den har han byggt själv med hjälp av delar från en tvättmaskin. Den står på Scottish National Museum. Varför finns inte Bäckstedts Paris-Roubaix-Bianchi på Nationalmuseum?

Skotsk cykelaffär

Den hade bara en racer, resten jordfräsar.

Marcus vs André

Det har sagts många hårda ord mellan mig och André på diverse internetsidor den senaste tiden. Senast igår blev man grovt påhoppad på CK.se när André hävdade att rött och svart skulle vara mycket vackrare än celeste. Mårten som brukar träna med oss båda har sprungit emellan och egentligen sagt att min mamma skulle vara än sämre mamma än Andrés mamma. Ni känner kanske till bakgrunden, André har sagt att hans mål med årets säsong är att slå mig på Vätternrundan. Mitt svar till André har alltid varit om, glömt det, inte en chans, Dolly Parton sover väl inte på mage.
Så för att få slut på skitsnackandet så fick vi ju ta oss en gemensam träningsrunda. Vi körde ut Svågetorp och bort mot Minnesberg där dagens första kraftprov stod. Sen fortsatte vi upp mot den sköna backen i Norrskog. Den var också skön. När vi skulle köra hemåt mot Malmö började det regna och motvinden var hård. Men det var ju en backe upp mot Bokskogen också.
Hur gick det då? Vem vann? Det finns ju bara en regel för sådana här rundor. Det som händer på cykelrundan stannar på cykelrundan.

Eftersom jag använde finbianchin så blev det lite grafer också.

Vi ses på lördag igen.

En liten graf

Det var länge sedan jag visade upp en graf från min vita CS 600 eftersom den sitter på Bianchin och inte på vinterbianchin. Men jag tog med den ned i källaren idag och registrerade pulsen när jag körde 6x4. Känns som att jag slarvade lite vid intervall 3, 4 och 5. Dock avslutade jag med att ligga på 98 % i den sista.